9 augusti 2012

Beroendesnurran

Sommaren har bjudit på många möjligheter att reflektera över olika fenomen. En sak som jag sett såväl hos mig själv som hos andra är något jag skulle vilja kalla beroendesnurran. Det handlar om att man i sitt tänkande låter saker vara  beroende av varandra i en slags kausal följd eller ett cirkelresonemang. T.ex. tänker man att jag kan inte göra A eftersom B inte är avklarat, och eftersom B inte är klart kan jag inte göra C vilket skulle kunna lösa fråga A. Vid en närmare granskning handlar det ofta om antaganden baserat på en historisk erfarenhet, nämligen hur saker och ting brukar hänga samman."Jag talar av erfarenhet" säger den seniora ledaren och får ofta rätt. Erfarenhet är oersättlig men kan också vara en begränsning. De stora entreprenörerna har ofta brutit med traditionen och tänkt på ett nytt sätt. Tekniska landvinningar har kanske öppnat upp för helt nya möjligheter, eller förändringar i mänsklighetens sätt att leva i världen? Det finns ett helt klart före och efter internet och sociala media t.ex. Vilken produkt från pre-internet eran måste inte vidareutvecklas för att passa i den nya tiden? Det är här det blir spännande med Otto Scharmers "precensing", hur kan en kombination av erfarenhet och kunskapande ur det som kommer emot oss bli ett verktyg för ledaren? Hur kan vi känna av och läsa framtiden och förena det som uppstår med erfarenhet och fakta från historien?
Beroendesnurran måste ibland helt enkelt brytas genom att man kastar sig ut i det okända och utmanar det till synes kausala beroendet. Speciellt i umgänget med människor är ju naturlagarna knappast världens bästa regelverk, en sten faller inte nödvändigtvis nedåt alla gånger i umgänget med andra människor. Det kan t.ex vara så att en människa reagerar på ett visst sett ena dagen, och ett helt annat nästa dag. Kanske har hon lärt sig något nytt, sovit på saken eller låtit helt nya känslor komma fram. Beroendesnurran tenderar att fungera som en låsning i tankevärlden, en frivillig begränsning som inte alltid är nödvändig. Genom att öppna upp, och möta det som kommer emot oss kan vi ofta bryta beroendesnurran och komma vidare, överrsakande inte minst för oss själva.

15 juni 2012

Är du intresserad av Theroy U?

Jag söker personer som är intresserade av Theory U och vill hjälpa till att skapa engagemang i Sverige för denna spännande idé. Bland annat vore det viktigt att få till en svensk översättning.
Hör av dig till orjan_19_61@hotmail.com


7 juni 2012

28 maj 2012

Nya utmaningar väntar!



Efter 13 år inom Weledagruppen - ett antroposofiskt orienterat läkemedels- och kosmetikföretag med huvudkontor i Schweiz kommer jag nu återgå till fristående konsultverksamhet med start hösten 2012. Enormt många erfarenheter rikare, lite klokare och full av tillförsikt är jag beredd att ta mig an nya utmaningar som dyker upp. 
Under åren som gått har jag varit med om att leda framgånsrika team, jag har sett idéer bli verklighet, har sett människor växa med nya uppgifter och hur framgång föder framgång, jag har lärt mig hur framgångsspiralen fungerar. Det låter klyschigt, men det har varit en fantastisk resa! Vilka erfarenheter tar jag med mig på den nya vägen?
Det viktigaste är dynamiken som kan uppstå i ett starkt team, den enorma förmågan till förändring och utveckling en grupp människor har när de verkligen kan arbeta tillsammans mot gemensamma mål som alla är besjälade av. Det brukar ju sägas att människan är ett vanedjur. Det tror jag inte på, även om vi alla njuter av vardagslunken och gärna dricker vårt morgonkaffe på samma sätt varje dag. I grunden är det mänskliga livet, liksom allt annat liv, förknippat med förändring. Mellan födelse och död är det en ständigt pågående process, i stora eller små steg. Livet vore ju inget liv utan döden, utan nedbrytning och återfödelse. Nånstans är komposten hemma i trädgården en bra metafor: levande materia förblir levande men blir totalt omvandlad, det till synes döda leder till det kommande livet. I USA är en eller ett par konkurser bra att ha i bagaget, närmast en styrka eftersom inget varar för evigt. Vi bär dock alla en inre oro för vad förändringen kan innebära. Kommer jag att förlora mitt jobb? Försvinner arbetskamrater? Blir vi för stora? Kommer jag att känna mig hemma i det nya? Vår vilja till vardaglig lunk kommer i konflikt med längtan till och behovet av förändring. 
Under åren som gått har jag blivit allt mer intresserad av människorna i organisationen, och ärligt talat, allt mindre intresserad av själva produkten. Varje organisation står och faller med människorna som varje dag sätter in sin energi för att gå framåt. Deras motivation är på sikt den enda drivkraften av riktigt värde och varje produkt eller tjänst som inte bärs av starkt motivation från alla medarbetare kommer i framtiden tappa i dragningskraft. Som kunder blir vi allt mer kritiska, vi ifrågasätter företags etik och miljöpolicy, vi ogillar absurda chefsbonusar, är uppmärksamma på barnarbete och allt för usla arbetsfårhållanden. Men även som arbetstagare är en förändring på gång. Att bara tjäna pengar kommer inte räcka till som motivation för att locka medarbetare, det behövs också ett ideal, en inre kompass som medarbetarna kan förbinda sig med. Hur ställer vi kompassnålen? Och hur skapar vi motivation hos medarbetarna att gå åt samma håll? 
Med sådana frågor och även en hel del svar, kastar jag mig in i en ny biografisk fas, nyss fyllda 50 känns det som en bra tidpunkt!
Nu får vi se vad som händer, skall bli en spännande tid framöver! Om du har idéer eller frågor om hur jag kan hjälpa dig eller din organisation, hör av dig så vi får ägna oss åt lite trevlig brainstorming! 


E-post: orjan_19_61@hotmail.com









9 mars 2012


Theory U –att låta sig ledas av framtiden

Har du hört talas om Theory U? Om inte är det hög tid! Här på bloggen tänkte jag berätta lite mer om mitt möte med denna spännande tankegång som på många sätt får anses som revolutionerande.  Mer texter hittar du efterhand under egen flik (klicka ovan på fliken Theory U).

Här lite kort info:

Theory U blev känt genom C. Otto Scharmer som är verksam vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Scharmer är tysk till ursprunget och har doktorerat vid det antroposfiskt orienterade universitetet i Witten-Herdecke. Han växte upp på en biodynamisk bondgård nära Hamburg. Ursprungen till Theory U är dock snarare idéer som utvecklades vid Netherlands Pedagogical Institute av bland annat Fritz Glasl och Dirk Lemson från 1968 och framåt.

Theory U kan betecknas som en process eller ett verktyg för att leda förändringsprocesser, sk Change Management. Med Scharmers utveckling av konceptet tillkom begreppet ”presencing” som är ett ord sammansatt av de två begreppen ”sensing” och ”presence”. På svenska närmast ”avkänning” och ”närvaro”, presencing skulle man kunna översätta till ”närvarokänsla” (eller har någon ett bättre förslag?)

Här är en link till Otto Scharmers hemsida:


och här till det institut som Scharmer grundat:


Läs alltså mer på fliken här intill. Där kommer efterhand mer info och reflektioner!

8 mars 2012

Här på bloggen hyllar vi kvinnodagen med en bra artikel om en uppenbart suverän ledare. Heja Angeles Bermudez-Svankvist, stå på dig!

http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/arbetsfoermedlingens-chef-far-toppbetyg/




6 mars 2012

Om Daniel Birnbaum som ledare

Spännande artikel om Daniel Birnbaum, chef för Moderna Museet (och gammal waldorfelev för övrigt). Speciellt intressant att läsa om hans ledarstil som inte verkar vara inlärd utan naturlig.


http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/konstvaerldens-messias-chefstestet-daniel-birnbaum/236253.html

Trevlig läsning och en skön kväll!

5 mars 2012




Oerhört bra ord från en viktig ledare och visionär.  Ken Robinsson är värd 20 minuter av din tid!

4 mars 2012

En liten berättelse om ledarskap


Den här berättelsen är så vitt jag vet sann, jag har hört den återges från en tillförlitlig källa som var med. Om den brister i detaljer må jag vara förlåten.
En höstdag för ca 15 år sedan vandrade en skolklass med elever från klass 6 ut på det norska fjället ledsagade av lärare och fjällguide. Efter ett tag vadade de över en mindre fors och fortsatte mot ett ställe där man kunde leta efter bergskristaller. Fram på eftermiddagen började det oväntat att regna mycket kraftigt och när man återvände till forsen hade den vuxit till sig så kraftigt att den inte gick att korsa utan risk för livet. Samtidigt blåste det upp kraftigt, stormbyarna piskade över kalfjället och det började skymma. Guider och ledare bestämde sig för att den tryggaste vägen att fortsätta var nedför berget genom skogen eftersom det vid brantens slut fanns en bro över forsen. Fjällsidan var mycket brant och stenig men mer skyddad från regn och vind. När mörkret slog till var man inne i skogen och började den mödosamma vandringen och klättringen nedåt, sammanbundna med rep för att se till att hålla ihop gruppen. Allt gick väl, på morgonkvisten var man framme vid bron där helikoptrarna som hovrat över berget på natten och den sammankallade frivilligkåren väntade och gladde sig åt att ingen kommit till skada. Blöta och trötta kom man till varma filtar och omsorgsfulla vuxna.
Det intressanta är vad som hände i skolklassen rent socialt under vandringen. De som var de vanliga ”tuffa” blev mindre ledande eller till och med uppgivna, gråtande och förtvivlade. Istället klev helt andra fram, normalt mer tillbakadragna barn, bland dem ett flertal flickor. De tog sig an dem som inte orkade, de som grät och tvivlade. De tröstade, peppade och bar de andras ryggsäckar. En elev som hade astmaproblem fick särskild hjälp. Nödläget tvingade fram ett helt annat mönster än det vanliga. Kort efter att man kommit tillbaka i vardagen återstod gamla strukturer, men något hade förändrats och inget blev sig riktigt likt. De verkliga ledargestalterna hade visat sig i klassen, de som troligen återfinns i ledarpositioner idag. Den tuffa ytan var snarare uttryck för rädsla och osäkerhet, de som var trygga i sin personlighet höll sig tillbaka i det dagliga livet men hade styrka att träda fram när det behövdes, de behövde inte bara tänka på sig själva, de kunde också se sig in i andras situation och fokusera på det positiva, på att backen snart var slut, att räddningen väntade vid slutet på berget.
Det finns säkert många liknande historier, också bland vuxna. Har ni några att berätta? Jag tror de kan lära oss en hel del om vad som kännetecknar äkta ledare.

2 mars 2012

Rektor- jobbet ingen vill ha

En viktig artikel om ett av Sveriges viktigaste jobb som allt färre viill ha:

http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/rektor-jobbet-ingen-vill-ha/236229.html

Jag tror att det börjar med den låga status som hela skolvärlden har fått sedan kommunaliseringen av skolan. Som framgår av artikeln kläms rektorrna mellan statens kravlista och kommunernas ovilja att satsa på skolan. Läraryrket har så dålig status att inte tillräckligt med studenter söker sig till utbildningarna och därmed minskar också basen för att hitta ledartalanger till rektorsjobben.
Man undrar ju lite hur det kommer att gå för Sverige som kunskapsnation när skolan behandlas som något som katten släpat in.

Juholt, Löven, Reinfeldt, Stoltenberg och Monti – en betraktelse om ledarstilar i politiken


Nu börjar vi skönja Stefan Lövens ledarstil och det blir läge att jämföra med Juholt, och faktiskt med Fredrik Reinfeldt och Mario Monti.
Juholt bullrade med mindre väl genomtänkta utspel, gladde media med felsägningar samt körde över den interna partiapparaten och riksdagsgruppen. Han omgav sig inte med personer som visste mer än han själv ansåg sig göra och upplevdes som väldigt självcentrerad. Detta kom ju redan i attackerna mot Mona Sahlin efter valförlusten till uttryck och egentligen är det valberedningens och partites stora flop att man inte insåg de i grunden mycket svaga ledaregenskaperna. En simpel test som normalt tillämpas vid chefsrekrytering hade avslöjat detta helt obärmhärtigt. Media såg det snabbare och var inte sena att hugga på alla blottor.
Med Löven hittade man uppenbarligen en annan, och mycket mer lämpad personlighet, den mer avvaktande, försiktiga generalen som bygger lag av experter som i sin tur står på egna ben, oberoende av ledaren men drivna av samma vison och mål. Han lyckades locka tillbaka personer som flytt partiet och inser uppenbarligen att det krävs proffsiga nationalekonomer för att matcha Europas bästa finansminster. Löven pratar om samförstånd, ansvar, partiöverskridande överenskommelser och flörtar med medelklassen som måste vinnas tillbaka, ingen väg leder förbi villaförorterna i storstäderna om man vill vara regeringsparti. Som typ är han i mycket en kopia av Reinfeldt men också norges statsminister Jens Stoltenberg vilket borde bekymra de moderata partistrategerna betydligt. Stoltenberg fick (naturligvis utan att önska det) ta fram landsfadersrollen efter händelserna på Utöya vilket ju helt passar in den nya politikerrollen, präglad av allvar, ansvar och förtroende.Någon skrev att Reinfeldt och Löven tävlar om vem som ser mest bekymrad ut, vem som talar mest om ansvar och försiktighet i oroliga tider, rynkar mest på pannan och ser djupt in i kameran. Nånstans är det glädjande, väljarna vänder sig bort från populister och charlataner. Till och med i Italien, där byråkraten Mario Monti tagit över efter gamblern och playboyen Berlusconi. Monti vill att Italien skall bli tråkigare, mer som andra länder som t.ex Sverige och Tyskland men hans populäritet stiger snabbt när italienarna inser att han faktiskt håller på att rädda landet och de egna pensionerna. Bara i Grekland verkar populisterna ha övertaget, men den dagen kommer nog när en Löven-typ träder fram och för förtroendet att leda landet ut ur krisen. De kommande åren lär allt mer präglas av de nya allvarspolitikerna, även i länder som Tyskland och Frankrike. Världen lär bli tråkigare, men stabilare.

1 mars 2012


Mer funderingar om management och ledarskap

Management betyder närmast hantering, vilket säger ganska mycket. Det har mycket med att strukturera, fördela arbete, skapa uppföljningssystem etc att göra. Det innebär självklar en hel del ledning men ger mer uttryck för den adminstraiva sidan av begreppet. Ingen organisation klarar sig utan detta och det är en oändlig process av förfining och de små stegens förbättring över alla nivåer. Ledarskap, eller bättre med engelskans leadership uttrycker något mer, det handlar mer om att formulera visioner och visa vägen, att ta ledningen. Det kan i princip utövas av vem som helst, det måste inte vara den formella ledaren. Här är gränsen till auktoritärt styre viktig att beakta, den som utövar ledarskap måste stå i ständig dialog med dem som är berörda, medarbetare, kunder och andra intressenter. Leadership är betydligt svårare än management, det är få som klarar av den rollen fullt ut (därför betalas en del av dem också väldigt högt). Behöver vi människor verklligen den typen av ledning? Ja, jag tror det, men kanske inte i alla lägen. I kristider har vi ofta ett starkt behov av ledare som kan fatta beslut, bryta en sluten krets av icke-beslut som är resultatet av olika intressegruppers maktkamp. Samtidigt är gränsen till auktoritärt styre hårfin, krisen kan lätt utnyttjas för egna eller närståendes intressen och makten riskerar att cementeras eftersom man ser till att skapa strukturer som ingen kan rubba, t.ex med lojala medarbetare. I uppgång är behovet kanske större att ta alla medarbetares resurser i anspråk och skapa gemensam medvind, ledarskapet behöver vara mer demokratiskt och förankrat, laget kommer före ledaren. När en hållning av management tar över blir det lätt instrumentellt och mindre förbundet med personligt engagemang och patos. En ledare utmanar oss mer, för in ett personligt engagamang och sätter vilja framför system. Ledarskap är också betydligt mer ansvarsfullt och det krävs en ödmjuk hållning till rollen och makten. Skall återkomma till ett par intressanta exempel i senare inlägg.

29 februari 2012


Mer om Steve Jobs som ledare kan du läsa här av Daniel Kederstedt i Svd:

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/framgangsnycklarna-till-chefen-steve-jobs_6552453.svd
Ledning i Waldorfskolor


Nu ligger Helge Resells färska Masteruppsats "Organisasjon och ledelse i Steinerskolen" i Mailboxen. Ett spännande tema om en organisation som ju minst sagt har ett kluvet förhållande till ledning. Å ena sidan skall läraren vara en klar auktoritet (obs, inte auktoritär!), å andra sidan skall kollegiet i möjligaste mån fatta beslut under konsensus. Ser fram mot att återberätta och diskutera de viktigaste slutsatserna här på bloggen! I övrigt gav dagen återigen anledning att fundera på skillnaden mellan management och leadership, även det ett tema att återkomma till! Hur ser ni på skillnaden, har ni funderat på detta?

- Nu har jag lagt upp en mer omfattande kommentar, se längst upp som särskild flik!

28 februari 2012

Två biografier som lär oss mycket om ledarskap

Har just läst ut två spännande biografier, Steve Jobs och Zlatans. Två helt olika livsöden men med en hel del gemensamt, inte minst den totala kompromisslösheten och perfektionismen. När Jobs slår huvudet blodig för att få en liten knapp designad på rätt sätt, övar Zlatan på en viss dribbling i timmar på en grusplan i Rosengård. Bägge drivs av en nästan fanatisk vilja och är beredda att gå över lik för att nå ända fram och bli bäst i världen, ja skriva världshistoria. Bägge drivs av skaparkraft som är så stark att de knappt kan få den under kontroll, de vill sätta avtryck och har följaktligen svårt att sätta andra i centrum, det är jag, jag, jag som gäller. Man får intrycket att Jobs aldrig kom till rätta med sina medmänskliga tillkortakommanden, aldrig hinner ta tag i sina brister och utvecklas vidare innan cancern hinner ifatt honom. Det närmast autistiska draget tar hela tiden överhand men han, och Apple, överlever och växer tack vare den enastående kreativa förmågan och känslan för tidsandan. Jobs är också en kommunikationens mästare, han vet att berätta en story, skapa entusiasmerande bilder och få stora folkmassor att följa med på resan. Egentligen är han en demagog, en visionär som även skulle ha kunnat bli politiker, tv-predikant eller sektledare. Saken står alltid i centrum, medarbetarna är utbytbara och byts också ständigt ut eftersom de flesta nöts ned av den obarmhärtiga miljön.
I Zlatans fall är det något som händer i takt med växande mognad. Från ”bara jag” blir det mer ”vi”, och som kronan på verket blir han lagkapten i landslaget, en riktig ledarroll. På planen flyttas han allt som oftast ner på planen och blir framspelare, en nyckelroll bakom stjärnan som trycker in målet. Det skall bli intressant att följa hans vidare utveckling, nu har vi lärt känna Zlatan från det hårda livet i Rosengård till Italiens lyxliv, från värstingunge till ledare, vilket blir nästa steg?

Vad tar jag med som lärdomar? Det första är betydelsen av en inre vision, ett mål som står över alla andra. Det andra är hängivenheten till detta mål, inga kompromisser är tillåtna om fokus skall behållas, det finns bara en väg. Det tredje är bristen på lyhördhet, respekt för andra och svårigheten att lyssna som nästan blev deras fall vid flera tillfällen. I Zlatans fall anar man en ljusning, om han kan finna vägen bort från "jag" till "vi", kan han bli en verklig ledare av rang.