Sommaren har bjudit på många möjligheter att reflektera över olika fenomen. En sak som jag sett såväl hos mig själv som hos andra är något jag skulle vilja kalla beroendesnurran. Det handlar om att man i sitt tänkande låter saker vara beroende av varandra i en slags kausal följd eller ett cirkelresonemang. T.ex. tänker man att jag kan inte göra A eftersom B inte är avklarat, och eftersom B inte är klart kan jag inte göra C vilket skulle kunna lösa fråga A. Vid en närmare granskning handlar det ofta om antaganden baserat på en historisk erfarenhet, nämligen hur saker och ting brukar hänga samman."Jag talar av erfarenhet" säger den seniora ledaren och får ofta rätt. Erfarenhet är oersättlig men kan också vara en begränsning. De stora entreprenörerna har ofta brutit med traditionen och tänkt på ett nytt sätt. Tekniska landvinningar har kanske öppnat upp för helt nya möjligheter, eller förändringar i mänsklighetens sätt att leva i världen? Det finns ett helt klart före och efter internet och sociala media t.ex. Vilken produkt från pre-internet eran måste inte vidareutvecklas för att passa i den nya tiden? Det är här det blir spännande med Otto Scharmers "precensing", hur kan en kombination av erfarenhet och kunskapande ur det som kommer emot oss bli ett verktyg för ledaren? Hur kan vi känna av och läsa framtiden och förena det som uppstår med erfarenhet och fakta från historien?
Beroendesnurran måste ibland helt enkelt brytas genom att man kastar sig ut i det okända och utmanar det till synes kausala beroendet. Speciellt i umgänget med människor är ju naturlagarna knappast världens bästa regelverk, en sten faller inte nödvändigtvis nedåt alla gånger i umgänget med andra människor. Det kan t.ex vara så att en människa reagerar på ett visst sett ena dagen, och ett helt annat nästa dag. Kanske har hon lärt sig något nytt, sovit på saken eller låtit helt nya känslor komma fram. Beroendesnurran tenderar att fungera som en låsning i tankevärlden, en frivillig begränsning som inte alltid är nödvändig. Genom att öppna upp, och möta det som kommer emot oss kan vi ofta bryta beroendesnurran och komma vidare, överrsakande inte minst för oss själva.
Betraktar och kommenterar ledarskaps- och organisationsfrågor från mitt perspektiv. Jag vill att du som läsare skall inspireras att arbeta med ditt eget ledarskap, bidra till att utveckla din organisation eller företag, se möjligheter och nya utmaningar!
9 augusti 2012
15 juni 2012
Är du intresserad av Theroy U?
Jag söker personer som är intresserade av Theory U och vill hjälpa till att skapa engagemang i Sverige för denna spännande idé. Bland annat vore det viktigt att få till en svensk översättning.
Hör av dig till orjan_19_61@hotmail.com
Hör av dig till orjan_19_61@hotmail.com
7 juni 2012
Ny syn på förändringsprocesser
Här är en väldigt bra artikel om förändringsprocesser av Dan Cable, professor vid London Business School:
http://bsr.london.edu/lbs-article/682/index.html
http://bsr.london.edu/lbs-article/682/index.html
28 maj 2012
Nya utmaningar väntar!
Under åren som gått har jag varit med om att leda framgånsrika team, jag har sett idéer bli verklighet, har sett människor växa med nya uppgifter och hur framgång föder framgång, jag har lärt mig hur framgångsspiralen fungerar. Det låter klyschigt, men det har varit en fantastisk resa! Vilka erfarenheter tar jag med mig på den nya vägen?
Det viktigaste är dynamiken som kan uppstå i ett starkt team, den enorma förmågan till förändring och utveckling en grupp människor har när de verkligen kan arbeta tillsammans mot gemensamma mål som alla är besjälade av. Det brukar ju sägas att människan är ett vanedjur. Det tror jag inte på, även om vi alla njuter av vardagslunken och gärna dricker vårt morgonkaffe på samma sätt varje dag. I grunden är det mänskliga livet, liksom allt annat liv, förknippat med förändring. Mellan födelse och död är det en ständigt pågående process, i stora eller små steg. Livet vore ju inget liv utan döden, utan nedbrytning och återfödelse. Nånstans är komposten hemma i trädgården en bra metafor: levande materia förblir levande men blir totalt omvandlad, det till synes döda leder till det kommande livet. I USA är en eller ett par konkurser bra att ha i bagaget, närmast en styrka eftersom inget varar för evigt. Vi bär dock alla en inre oro för vad förändringen kan innebära. Kommer jag att förlora mitt jobb? Försvinner arbetskamrater? Blir vi för stora? Kommer jag att känna mig hemma i det nya? Vår vilja till vardaglig lunk kommer i konflikt med längtan till och behovet av förändring.
Under åren som gått har jag blivit allt mer intresserad av människorna i organisationen, och ärligt talat, allt mindre intresserad av själva produkten. Varje organisation står och faller med människorna som varje dag sätter in sin energi för att gå framåt. Deras motivation är på sikt den enda drivkraften av riktigt värde och varje produkt eller tjänst som inte bärs av starkt motivation från alla medarbetare kommer i framtiden tappa i dragningskraft. Som kunder blir vi allt mer kritiska, vi ifrågasätter företags etik och miljöpolicy, vi ogillar absurda chefsbonusar, är uppmärksamma på barnarbete och allt för usla arbetsfårhållanden. Men även som arbetstagare är en förändring på gång. Att bara tjäna pengar kommer inte räcka till som motivation för att locka medarbetare, det behövs också ett ideal, en inre kompass som medarbetarna kan förbinda sig med. Hur ställer vi kompassnålen? Och hur skapar vi motivation hos medarbetarna att gå åt samma håll?
Med sådana frågor och även en hel del svar, kastar jag mig in i en ny biografisk fas, nyss fyllda 50 känns det som en bra tidpunkt!
Nu får vi se vad som händer, skall bli en spännande tid framöver! Om du har idéer eller frågor om hur jag kan hjälpa dig eller din organisation, hör av dig så vi får ägna oss åt lite trevlig brainstorming!
E-post: orjan_19_61@hotmail.com
9 mars 2012
Theory U –att låta
sig ledas av framtiden
Har du hört talas
om Theory U? Om inte är det hög tid! Här på bloggen tänkte jag berätta lite mer
om mitt möte med denna spännande tankegång som på många sätt får anses som revolutionerande.
Mer texter hittar du efterhand under
egen flik (klicka ovan på fliken Theory U).
Här lite kort
info:
Theory U blev
känt genom C. Otto Scharmer som är verksam vid Massachusetts Institute of
Technology (MIT). Scharmer är tysk till ursprunget och har doktorerat vid det
antroposfiskt orienterade universitetet i Witten-Herdecke. Han växte upp på en
biodynamisk bondgård nära Hamburg. Ursprungen till Theory U är dock snarare idéer
som utvecklades vid Netherlands Pedagogical Institute av bland annat Fritz
Glasl och Dirk Lemson från 1968 och framåt.
Theory U kan
betecknas som en process eller ett verktyg för att leda förändringsprocesser,
sk Change Management. Med Scharmers utveckling av konceptet tillkom begreppet ”presencing”
som är ett ord sammansatt av de två begreppen ”sensing” och ”presence”. På
svenska närmast ”avkänning” och ”närvaro”, presencing skulle man kunna
översätta till ”närvarokänsla” (eller har någon ett bättre förslag?)
Här är en link
till Otto Scharmers hemsida:
och här till det
institut som Scharmer grundat:
Läs alltså mer på
fliken här intill. Där kommer efterhand mer info och reflektioner!
8 mars 2012
Här på bloggen hyllar vi kvinnodagen med en bra artikel om en uppenbart suverän ledare. Heja Angeles Bermudez-Svankvist, stå på dig!
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/arbetsfoermedlingens-chef-far-toppbetyg/
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/arbetsfoermedlingens-chef-far-toppbetyg/
6 mars 2012
Om Daniel Birnbaum som ledare
Spännande artikel om Daniel Birnbaum, chef för Moderna Museet (och gammal waldorfelev för övrigt). Speciellt intressant att läsa om hans ledarstil som inte verkar vara inlärd utan naturlig.
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/konstvaerldens-messias-chefstestet-daniel-birnbaum/236253.html
Trevlig läsning och en skön kväll!
Spännande artikel om Daniel Birnbaum, chef för Moderna Museet (och gammal waldorfelev för övrigt). Speciellt intressant att läsa om hans ledarstil som inte verkar vara inlärd utan naturlig.
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/konstvaerldens-messias-chefstestet-daniel-birnbaum/236253.html
Trevlig läsning och en skön kväll!
5 mars 2012
4 mars 2012
En
liten berättelse om ledarskap
Den
här berättelsen är så vitt jag vet sann, jag har hört den återges från en
tillförlitlig källa som var med. Om den brister i detaljer må jag vara
förlåten.
En
höstdag för ca 15 år sedan vandrade en skolklass med elever från klass 6 ut på
det norska fjället ledsagade av lärare och fjällguide. Efter ett tag vadade de
över en mindre fors och fortsatte mot ett ställe där man kunde leta efter
bergskristaller. Fram på eftermiddagen började det oväntat att regna mycket
kraftigt och när man återvände till forsen hade den vuxit till sig så kraftigt
att den inte gick att korsa utan risk för livet. Samtidigt blåste det upp
kraftigt, stormbyarna piskade över kalfjället och det började skymma. Guider
och ledare bestämde sig för att den tryggaste vägen att fortsätta var nedför
berget genom skogen eftersom det vid brantens slut fanns en bro över forsen. Fjällsidan
var mycket brant och stenig men mer skyddad från regn och vind. När mörkret
slog till var man inne i skogen och började den mödosamma vandringen och
klättringen nedåt, sammanbundna med rep för att se till att hålla ihop gruppen.
Allt gick väl, på morgonkvisten var man framme vid bron där helikoptrarna som
hovrat över berget på natten och den sammankallade frivilligkåren väntade och
gladde sig åt att ingen kommit till skada. Blöta och trötta kom man till varma
filtar och omsorgsfulla vuxna.
Det
intressanta är vad som hände i skolklassen rent socialt under vandringen. De
som var de vanliga ”tuffa” blev mindre ledande eller till och med uppgivna,
gråtande och förtvivlade. Istället klev helt andra fram, normalt mer
tillbakadragna barn, bland dem ett flertal flickor. De tog sig an dem som inte
orkade, de som grät och tvivlade. De tröstade, peppade och bar de andras
ryggsäckar. En elev som hade astmaproblem fick särskild hjälp. Nödläget
tvingade fram ett helt annat mönster än det vanliga. Kort efter att man kommit
tillbaka i vardagen återstod gamla strukturer, men något hade förändrats och
inget blev sig riktigt likt. De verkliga ledargestalterna hade visat sig i
klassen, de som troligen återfinns i ledarpositioner idag. Den tuffa ytan var
snarare uttryck för rädsla och osäkerhet, de som var trygga i sin personlighet
höll sig tillbaka i det dagliga livet men hade styrka att träda fram när det
behövdes, de behövde inte bara tänka på sig själva, de kunde också se sig in i
andras situation och fokusera på det positiva, på att backen snart var slut,
att räddningen väntade vid slutet på berget.
Det
finns säkert många liknande historier, också bland vuxna. Har ni några att
berätta? Jag tror de kan lära oss en hel del om vad som kännetecknar äkta
ledare.
2 mars 2012
Rektor- jobbet ingen vill ha
En viktig artikel om ett av Sveriges viktigaste jobb som allt färre viill ha:
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/rektor-jobbet-ingen-vill-ha/236229.html
Jag tror att det börjar med den låga status som hela skolvärlden har fått sedan kommunaliseringen av skolan. Som framgår av artikeln kläms rektorrna mellan statens kravlista och kommunernas ovilja att satsa på skolan. Läraryrket har så dålig status att inte tillräckligt med studenter söker sig till utbildningarna och därmed minskar också basen för att hitta ledartalanger till rektorsjobben.
Man undrar ju lite hur det kommer att gå för Sverige som kunskapsnation när skolan behandlas som något som katten släpat in.
En viktig artikel om ett av Sveriges viktigaste jobb som allt färre viill ha:
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/rektor-jobbet-ingen-vill-ha/236229.html
Jag tror att det börjar med den låga status som hela skolvärlden har fått sedan kommunaliseringen av skolan. Som framgår av artikeln kläms rektorrna mellan statens kravlista och kommunernas ovilja att satsa på skolan. Läraryrket har så dålig status att inte tillräckligt med studenter söker sig till utbildningarna och därmed minskar också basen för att hitta ledartalanger till rektorsjobben.
Man undrar ju lite hur det kommer att gå för Sverige som kunskapsnation när skolan behandlas som något som katten släpat in.
Juholt, Löven, Reinfeldt, Stoltenberg och Monti –
en betraktelse om ledarstilar i politiken
Nu börjar vi skönja
Stefan Lövens ledarstil och det blir läge att jämföra med Juholt, och faktiskt
med Fredrik Reinfeldt och Mario Monti.
Juholt bullrade
med mindre väl genomtänkta utspel, gladde media med felsägningar samt körde
över den interna partiapparaten och riksdagsgruppen. Han omgav sig inte med
personer som visste mer än han själv ansåg sig göra och upplevdes som väldigt
självcentrerad. Detta kom ju redan i attackerna mot Mona Sahlin efter
valförlusten till uttryck och egentligen är det valberedningens och partites stora
flop att man inte insåg de i grunden mycket svaga ledaregenskaperna. En simpel
test som normalt tillämpas vid chefsrekrytering hade avslöjat detta helt
obärmhärtigt. Media såg det snabbare och var inte sena att hugga på alla
blottor.
Med Löven hittade
man uppenbarligen en annan, och mycket mer lämpad personlighet, den mer
avvaktande, försiktiga generalen som bygger lag av experter som i sin tur står
på egna ben, oberoende av ledaren men drivna av samma vison och mål. Han
lyckades locka tillbaka personer som flytt partiet och inser uppenbarligen att
det krävs proffsiga nationalekonomer för att matcha Europas bästa
finansminster. Löven pratar om samförstånd, ansvar, partiöverskridande
överenskommelser och flörtar med medelklassen som måste vinnas tillbaka, ingen
väg leder förbi villaförorterna i storstäderna om man vill vara regeringsparti.
Som typ är han i mycket en kopia av Reinfeldt men också norges statsminister
Jens Stoltenberg vilket borde bekymra de moderata partistrategerna betydligt. Stoltenberg
fick (naturligvis utan att önska det) ta fram landsfadersrollen efter
händelserna på Utöya vilket ju helt passar in den nya politikerrollen, präglad
av allvar, ansvar och förtroende.Någon skrev att Reinfeldt och Löven tävlar om
vem som ser mest bekymrad ut, vem som talar mest om ansvar och försiktighet i
oroliga tider, rynkar mest på pannan och ser djupt in i kameran. Nånstans är
det glädjande, väljarna vänder sig bort från populister och charlataner. Till
och med i Italien, där byråkraten Mario Monti tagit över efter gamblern och
playboyen Berlusconi. Monti vill att Italien skall bli tråkigare, mer som andra
länder som t.ex Sverige och Tyskland men hans populäritet stiger snabbt när
italienarna inser att han faktiskt håller på att rädda landet och de egna
pensionerna. Bara i Grekland verkar populisterna ha övertaget, men den dagen kommer
nog när en Löven-typ träder fram och för förtroendet att leda landet ut ur
krisen. De kommande åren lär allt mer präglas av de nya allvarspolitikerna,
även i länder som Tyskland och Frankrike. Världen lär bli tråkigare, men
stabilare.
1 mars 2012
Mer funderingar om management och ledarskap
Management betyder närmast hantering, vilket säger ganska mycket. Det har mycket med att
strukturera, fördela arbete, skapa uppföljningssystem etc att göra. Det innebär
självklar en hel del ledning men ger mer uttryck för den adminstraiva sidan av
begreppet. Ingen organisation klarar sig utan detta och det är en oändlig
process av förfining och de små stegens förbättring över alla nivåer. Ledarskap, eller bättre med engelskans
leadership uttrycker något mer, det handlar mer om att formulera visioner och
visa vägen, att ta ledningen. Det kan i princip utövas av vem som helst, det måste inte vara den formella ledaren. Här är gränsen till auktoritärt styre viktig att
beakta, den som utövar ledarskap måste stå i ständig dialog med dem som är
berörda, medarbetare, kunder och andra intressenter. Leadership är betydligt
svårare än management, det är få som klarar av den rollen fullt ut (därför
betalas en del av dem också väldigt högt). Behöver vi människor verklligen den
typen av ledning? Ja, jag tror det, men kanske inte i alla lägen. I kristider
har vi ofta ett starkt behov av ledare som kan fatta beslut, bryta en sluten
krets av icke-beslut som är resultatet av olika intressegruppers maktkamp.
Samtidigt är gränsen till auktoritärt styre hårfin, krisen kan lätt utnyttjas
för egna eller närståendes intressen och makten riskerar att cementeras
eftersom man ser till att skapa strukturer som ingen kan rubba, t.ex med lojala
medarbetare. I uppgång är behovet kanske större att ta alla medarbetares
resurser i anspråk och skapa gemensam medvind, ledarskapet behöver vara mer
demokratiskt och förankrat, laget kommer före ledaren. När en hållning av
management tar över blir det lätt instrumentellt och mindre förbundet med
personligt engagemang och patos. En ledare utmanar oss mer, för in ett
personligt engagamang och sätter vilja framför system. Ledarskap är också
betydligt mer ansvarsfullt och det krävs en ödmjuk hållning till rollen och
makten. Skall återkomma till ett par intressanta exempel i senare inlägg.
29 februari 2012
Mer om Steve Jobs som ledare kan du läsa här av Daniel Kederstedt i Svd:
http://www.svd.se/naringsliv/karriar/framgangsnycklarna-till-chefen-steve-jobs_6552453.svd
Ledning i Waldorfskolor
Nu ligger Helge Resells färska Masteruppsats "Organisasjon och ledelse i Steinerskolen" i Mailboxen. Ett spännande tema om en organisation som ju minst sagt har ett kluvet förhållande till ledning. Å ena sidan skall läraren vara en klar auktoritet (obs, inte auktoritär!), å andra sidan skall kollegiet i möjligaste mån fatta beslut under konsensus. Ser fram mot att återberätta och diskutera de viktigaste slutsatserna här på bloggen! I övrigt gav dagen återigen anledning att fundera på skillnaden mellan management och leadership, även det ett tema att återkomma till! Hur ser ni på skillnaden, har ni funderat på detta?
- Nu har jag lagt upp en mer omfattande kommentar, se längst upp som särskild flik!
Nu ligger Helge Resells färska Masteruppsats "Organisasjon och ledelse i Steinerskolen" i Mailboxen. Ett spännande tema om en organisation som ju minst sagt har ett kluvet förhållande till ledning. Å ena sidan skall läraren vara en klar auktoritet (obs, inte auktoritär!), å andra sidan skall kollegiet i möjligaste mån fatta beslut under konsensus. Ser fram mot att återberätta och diskutera de viktigaste slutsatserna här på bloggen! I övrigt gav dagen återigen anledning att fundera på skillnaden mellan management och leadership, även det ett tema att återkomma till! Hur ser ni på skillnaden, har ni funderat på detta?
- Nu har jag lagt upp en mer omfattande kommentar, se längst upp som särskild flik!
28 februari 2012
Två biografier som lär oss mycket om ledarskap
Har just läst ut två spännande biografier, Steve Jobs och
Zlatans. Två helt olika livsöden men med en hel del gemensamt, inte minst den
totala kompromisslösheten och perfektionismen. När Jobs slår huvudet blodig för
att få en liten knapp designad på rätt sätt, övar Zlatan på en viss dribbling i
timmar på en grusplan i Rosengård. Bägge drivs av en nästan fanatisk vilja och
är beredda att gå över lik för att nå ända fram och bli bäst i världen, ja
skriva världshistoria. Bägge drivs av skaparkraft som är så stark att de knappt
kan få den under kontroll, de vill sätta avtryck och har följaktligen svårt att
sätta andra i centrum, det är jag, jag, jag som gäller. Man får intrycket att Jobs aldrig
kom till rätta med sina medmänskliga tillkortakommanden, aldrig hinner ta tag i
sina brister och utvecklas vidare innan cancern hinner ifatt honom. Det närmast
autistiska draget tar hela tiden överhand men han, och Apple, överlever och
växer tack vare den enastående kreativa förmågan och känslan för tidsandan.
Jobs är också en kommunikationens mästare, han vet att berätta en story, skapa
entusiasmerande bilder och få stora folkmassor att följa med på resan.
Egentligen är han en demagog, en visionär som även skulle ha kunnat bli
politiker, tv-predikant eller sektledare. Saken står alltid i centrum,
medarbetarna är utbytbara och byts också ständigt ut eftersom de flesta nöts
ned av den obarmhärtiga miljön.
I Zlatans fall är det något som händer i takt med växande mognad. Från ”bara jag” blir det mer ”vi”, och som kronan på verket blir han lagkapten
i landslaget, en riktig ledarroll. På planen flyttas han allt som oftast ner på
planen och blir framspelare, en nyckelroll bakom stjärnan som trycker in målet.
Det skall bli intressant att följa hans vidare utveckling, nu har vi lärt känna
Zlatan från det hårda livet i Rosengård till Italiens lyxliv, från värstingunge
till ledare, vilket blir nästa steg?
Vad tar jag med som lärdomar? Det första är betydelsen av en
inre vision, ett mål som står över alla andra. Det andra är hängivenheten till detta
mål, inga kompromisser är tillåtna om fokus skall behållas, det finns bara en väg. Det tredje är
bristen på lyhördhet, respekt för andra och svårigheten att lyssna som nästan
blev deras fall vid flera tillfällen. I Zlatans fall anar man en ljusning, om han kan finna vägen bort från "jag" till "vi", kan han bli en verklig ledare av rang.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)