Theory U –att låta sig ledas av framtiden

Har du hört talas om Theory U? Om inte är det hög tid! Här på bloggen tänkte jag berätta lite mer om mitt möte med denna spännande tankegång som på många sätt får anses som revolutionerande.  Mer texter hittar du efterhand under egen flik (klicka ovan på fliken Theory U).

Här lite kort info:

Theory U blev känt genom C. Otto Scharmer som är verksam vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Scharmer är tysk till ursprunget och har doktorerat vid det antroposfiskt orienterade universitetet i Witten-Herdecke. Han växte upp på en biodynamisk bondgård nära Hamburg. Ursprungen till Theory U är dock snarare idéer som utvecklades vid Netherlands Pedagogical Institute av bland annat Fritz Glasl och Dirk Lemson från 1968 och framåt.

Theory U kan betecknas som en process eller ett verktyg för att leda förändringsprocesser, sk Change Management. Med Scharmers utveckling av konceptet tillkom begreppet ”presencing” som är ett ord sammansatt av de två begreppen ”sensing” och ”presence”. På svenska närmast ”avkänning” och ”närvaro”, presencing skulle man kunna översätta till ”närvarokänsla” (eller har någon ett bättre förslag?)

Här är en link till Otto Scharmers hemsida:

http://www.ottoscharmer.com/

och här till det institut som Scharmer grundat:

http://www.presencing.com/

Läs alltså mer på fliken här intill. Där kommer efterhand mer info och reflektioner!

Här på bloggen hyllar vi kvinnodagen med en bra artikel om en uppenbart suverän ledare. Heja Angeles Bermudez-Svankvist, stå på dig!

http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/arbetsfoermedlingens-chef-far-toppbetyg/

Om Daniel Birnbaum som ledare

Spännande artikel om Daniel Birnbaum, chef för Moderna Museet (och gammal waldorfelev för övrigt). Speciellt intressant att läsa om hans ledarstil som inte verkar vara inlärd utan naturlig.


http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/konstvaerldens-messias-chefstestet-daniel-birnbaum/236253.html

Trevlig läsning och en skön kväll!

Oerhört bra ord från en viktig ledare och visionär.  Ken Robinsson är värd 20 minuter av din tid!

En liten berättelse om ledarskap

Den här berättelsen är så vitt jag vet sann, jag har hört den återges från en tillförlitlig källa som var med. Om den brister i detaljer må jag vara förlåten.

En höstdag för ca 15 år sedan vandrade en skolklass med elever från klass 6 ut på det norska fjället ledsagade av lärare och fjällguide. Efter ett tag vadade de över en mindre fors och fortsatte mot ett ställe där man kunde leta efter bergskristaller. Fram på eftermiddagen började det oväntat att regna mycket kraftigt och när man återvände till forsen hade den vuxit till sig så kraftigt att den inte gick att korsa utan risk för livet. Samtidigt blåste det upp kraftigt, stormbyarna piskade över kalfjället och det började skymma. Guider och ledare bestämde sig för att den tryggaste vägen att fortsätta var nedför berget genom skogen eftersom det vid brantens slut fanns en bro över forsen. Fjällsidan var mycket brant och stenig men mer skyddad från regn och vind. När mörkret slog till var man inne i skogen och började den mödosamma vandringen och klättringen nedåt, sammanbundna med rep för att se till att hålla ihop gruppen. Allt gick väl, på morgonkvisten var man framme vid bron där helikoptrarna som hovrat över berget på natten och den sammankallade frivilligkåren väntade och gladde sig åt att ingen kommit till skada. Blöta och trötta kom man till varma filtar och omsorgsfulla vuxna.

Det intressanta är vad som hände i skolklassen rent socialt under vandringen. De som var de vanliga ”tuffa” blev mindre ledande eller till och med uppgivna, gråtande och förtvivlade. Istället klev helt andra fram, normalt mer tillbakadragna barn, bland dem ett flertal flickor. De tog sig an dem som inte orkade, de som grät och tvivlade. De tröstade, peppade och bar de andras ryggsäckar. En elev som hade astmaproblem fick särskild hjälp. Nödläget tvingade fram ett helt annat mönster än det vanliga. Kort efter att man kommit tillbaka i vardagen återstod gamla strukturer, men något hade förändrats och inget blev sig riktigt likt. De verkliga ledargestalterna hade visat sig i klassen, de som troligen återfinns i ledarpositioner idag. Den tuffa ytan var snarare uttryck för rädsla och osäkerhet, de som var trygga i sin personlighet höll sig tillbaka i det dagliga livet men hade styrka att träda fram när det behövdes, de behövde inte bara tänka på sig själva, de kunde också se sig in i andras situation och fokusera på det positiva, på att backen snart var slut, att räddningen väntade vid slutet på berget.

Det finns säkert många liknande historier, också bland vuxna. Har ni några att berätta? Jag tror de kan lära oss en hel del om vad som kännetecknar äkta ledare.

Rektor- jobbet ingen vill ha

En viktig artikel om ett av Sveriges viktigaste jobb som allt färre viill ha:

http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/rektor-jobbet-ingen-vill-ha/236229.html

Jag tror att det börjar med den låga status som hela skolvärlden har fått sedan kommunaliseringen av skolan. Som framgår av artikeln kläms rektorrna mellan statens kravlista och kommunernas ovilja att satsa på skolan. Läraryrket har så dålig status att inte tillräckligt med studenter söker sig till utbildningarna och därmed minskar också basen för att hitta ledartalanger till rektorsjobben.
Man undrar ju lite hur det kommer att gå för Sverige som kunskapsnation när skolan behandlas som något som katten släpat in.

Juholt, Löven, Reinfeldt, Stoltenberg och Monti – en betraktelse om ledarstilar i politiken

Nu börjar vi skönja Stefan Lövens ledarstil och det blir läge att jämföra med Juholt, och faktiskt med Fredrik Reinfeldt och Mario Monti.

Juholt bullrade med mindre väl genomtänkta utspel, gladde media med felsägningar samt körde över den interna partiapparaten och riksdagsgruppen. Han omgav sig inte med personer som visste mer än han själv ansåg sig göra och upplevdes som väldigt självcentrerad. Detta kom ju redan i attackerna mot Mona Sahlin efter valförlusten till uttryck och egentligen är det valberedningens och partites stora flop att man inte insåg de i grunden mycket svaga ledaregenskaperna. En simpel test som normalt tillämpas vid chefsrekrytering hade avslöjat detta helt obärmhärtigt. Media såg det snabbare och var inte sena att hugga på alla blottor.

Med Löven hittade man uppenbarligen en annan, och mycket mer lämpad personlighet, den mer avvaktande, försiktiga generalen som bygger lag av experter som i sin tur står på egna ben, oberoende av ledaren men drivna av samma vison och mål. Han lyckades locka tillbaka personer som flytt partiet och inser uppenbarligen att det krävs proffsiga nationalekonomer för att matcha Europas bästa finansminster. Löven pratar om samförstånd, ansvar, partiöverskridande överenskommelser och flörtar med medelklassen som måste vinnas tillbaka, ingen väg leder förbi villaförorterna i storstäderna om man vill vara regeringsparti. Som typ är han i mycket en kopia av Reinfeldt men också norges statsminister Jens Stoltenberg vilket borde bekymra de moderata partistrategerna betydligt. Stoltenberg fick (naturligvis utan att önska det) ta fram landsfadersrollen efter händelserna på Utöya vilket ju helt passar in den nya politikerrollen, präglad av allvar, ansvar och förtroende.Någon skrev att Reinfeldt och Löven tävlar om vem som ser mest bekymrad ut, vem som talar mest om ansvar och försiktighet i oroliga tider, rynkar mest på pannan och ser djupt in i kameran. Nånstans är det glädjande, väljarna vänder sig bort från populister och charlataner. Till och med i Italien, där byråkraten Mario Monti tagit över efter gamblern och playboyen Berlusconi. Monti vill att Italien skall bli tråkigare, mer som andra länder som t.ex Sverige och Tyskland men hans populäritet stiger snabbt när italienarna inser att han faktiskt håller på att rädda landet och de egna pensionerna. Bara i Grekland verkar populisterna ha övertaget, men den dagen kommer nog när en Löven-typ träder fram och för förtroendet att leda landet ut ur krisen. De kommande åren lär allt mer präglas av de nya allvarspolitikerna, även i länder som Tyskland och Frankrike. Världen lär bli tråkigare, men stabilare.

Mer funderingar om management och ledarskap

Management betyder närmast hantering, vilket säger ganska mycket. Det har mycket med att strukturera, fördela arbete, skapa uppföljningssystem etc att göra. Det innebär självklar en hel del ledning men ger mer uttryck för den adminstraiva sidan av begreppet. Ingen organisation klarar sig utan detta och det är en oändlig process av förfining och de små stegens förbättring över alla nivåer. Ledarskap, eller bättre med engelskans leadership uttrycker något mer, det handlar mer om att formulera visioner och visa vägen, att ta ledningen. Det kan i princip utövas av vem som helst, det måste inte vara den formella ledaren. Här är gränsen till auktoritärt styre viktig att beakta, den som utövar ledarskap måste stå i ständig dialog med dem som är berörda, medarbetare, kunder och andra intressenter. Leadership är betydligt svårare än management, det är få som klarar av den rollen fullt ut (därför betalas en del av dem också väldigt högt). Behöver vi människor verklligen den typen av ledning? Ja, jag tror det, men kanske inte i alla lägen. I kristider har vi ofta ett starkt behov av ledare som kan fatta beslut, bryta en sluten krets av icke-beslut som är resultatet av olika intressegruppers maktkamp. Samtidigt är gränsen till auktoritärt styre hårfin, krisen kan lätt utnyttjas för egna eller närståendes intressen och makten riskerar att cementeras eftersom man ser till att skapa strukturer som ingen kan rubba, t.ex med lojala medarbetare. I uppgång är behovet kanske större att ta alla medarbetares resurser i anspråk och skapa gemensam medvind, ledarskapet behöver vara mer demokratiskt och förankrat, laget kommer före ledaren. När en hållning av management tar över blir det lätt instrumentellt och mindre förbundet med personligt engagemang och patos. En ledare utmanar oss mer, för in ett personligt engagamang och sätter vilja framför system. Ledarskap är också betydligt mer ansvarsfullt och det krävs en ödmjuk hållning till rollen och makten. Skall återkomma till ett par intressanta exempel i senare inlägg.