Två biografier som lär oss mycket om ledarskap

Har just läst ut två spännande biografier, Steve Jobs och Zlatans. Två helt olika livsöden men med en hel del gemensamt, inte minst den totala kompromisslösheten och perfektionismen. När Jobs slår huvudet blodig för att få en liten knapp designad på rätt sätt, övar Zlatan på en viss dribbling i timmar på en grusplan i Rosengård. Bägge drivs av en nästan fanatisk vilja och är beredda att gå över lik för att nå ända fram och bli bäst i världen, ja skriva världshistoria. Bägge drivs av skaparkraft som är så stark att de knappt kan få den under kontroll, de vill sätta avtryck och har följaktligen svårt att sätta andra i centrum, det är jag, jag, jag som gäller. Man får intrycket att Jobs aldrig kom till rätta med sina medmänskliga tillkortakommanden, aldrig hinner ta tag i sina brister och utvecklas vidare innan cancern hinner ifatt honom. Det närmast autistiska draget tar hela tiden överhand men han, och Apple, överlever och växer tack vare den enastående kreativa förmågan och känslan för tidsandan. Jobs är också en kommunikationens mästare, han vet att berätta en story, skapa entusiasmerande bilder och få stora folkmassor att följa med på resan. Egentligen är han en demagog, en visionär som även skulle ha kunnat bli politiker, tv-predikant eller sektledare. Saken står alltid i centrum, medarbetarna är utbytbara och byts också ständigt ut eftersom de flesta nöts ned av den obarmhärtiga miljön.

I Zlatans fall är det något som händer i takt med växande mognad. Från ”bara jag” blir det mer ”vi”, och som kronan på verket blir han lagkapten i landslaget, en riktig ledarroll. På planen flyttas han allt som oftast ner på planen och blir framspelare, en nyckelroll bakom stjärnan som trycker in målet. Det skall bli intressant att följa hans vidare utveckling, nu har vi lärt känna Zlatan från det hårda livet i Rosengård till Italiens lyxliv, från värstingunge till ledare, vilket blir nästa steg?

Vad tar jag med som lärdomar? Det första är betydelsen av en inre vision, ett mål som står över alla andra. Det andra är hängivenheten till detta mål, inga kompromisser är tillåtna om fokus skall behållas, det finns bara en väg. Det tredje är bristen på lyhördhet, respekt för andra och svårigheten att lyssna som nästan blev deras fall vid flera tillfällen. I Zlatans fall anar man en ljusning, om han kan finna vägen bort från "jag" till "vi", kan han bli en verklig ledare av rang.