Theory U

Theory U –att låta sig ledas av framtiden

Har du hört talas om Theory U? Om inte är det hög tid! Här på bloggen tänkte jag berätta lite mer om mitt möte med denna spännande tankegång som på många sätt får anses som revolutionerande.  Mer texter hittar du efterhand under egen flik (klicka ovan på fliken Theory U).

Här lite kort info:

Theory U blev känt genom C. Otto Scharmer som är verksam vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Scharmer är tysk till ursprunget och har doktorerat vid det antroposfiskt orienterade universitetet i Witten-Herdecke. Han växte upp på en biodynamisk bondgård nära Hamburg. Ursprungen till Theory U är dock snarare idéer som utvecklades vid Netherlands Pedagogical Institute av bland annat Fritz Glasl och Dirk Lemson från 1968 och framåt.

Theory U kan betecknas som en process eller ett verktyg för att leda förändringsprocesser, sk Change Management. Med Scharmers utveckling av konceptet tillkom begreppet ”presencing” som är ett ord sammansatt av de två begreppen ”sensing” och ”presence”. På svenska närmast ”avkänning” och ”närvaro”, presencing skulle man kunna översätta till ”närvarokänsla” (eller har någon ett bättre förslag?)

Här är en link till Otto Scharmers hemsida:

http://www.ottoscharmer.com/

och här till det institut som Scharmer grundat:

http://www.presencing.com/

The Blind Spot
En av de viktigaste iakttagelserna som ligger till grund för Theory U är iakttagelsen att det finns en sk ”Blind spot”, en plats i eller runt omkring oss som är det ursprung, den källa varifrån vi agerar när vi gör något. Scharmer beskriver det som en osynlig dimension i vårt sociala fält.  Ett exempel är när vi betraktar hur en konstnär arbetar:

-          vi kan fokusera på resultatet, t.ex. den färdiga målningen

-          vi kan fokusera på själva processen när målningen kommer till

-          eller vi kan observera konstnären när han står framför den ännu ej färglagda duken

Vi kan med andra ord betrakta konstverket efter att det blivit till, under tiden det blir till eller innan själva skapandet börjar. Om vi översätter det till en ledarskapssituation kan vi betrakta vad ledaren gör, eller vi kan betrakta hur ledaren gör. Dessa två betraktelsesätt har varit präglande för forskningen om management och ledarskap de senaste tjugo åren. Om vi istället betraktar ledarskap med samma systematik som vi betraktar konstnärens vid sin tomma duk uppstår frågan: Från vilka källor agerar ledaren egentligen? Varifrån hämtar han sin inspiration?

Det har visat sig att denna blinda fläck är en mycket grundläggande faktor i alla ledarskapsfrågor och i de sociala vetenskaperna, ja faktiskt även i vårt dagliga liv. I allmänhet är vi väl orienterade om vad vi själva och människor i vår omgivning gör, likaså har vi en rätt bra uppfattning om hur de gör det. Betydligt mindre vet vi om hur själva agerandet uppstår, var en viss impuls uppstår.

Scharmer visar att det finns två källor till lärande i organisationer. Det ena är att lära av det förgångna (det är den normala och väl utforskade metoden) det andra är att lära sig av framtiden så som den träder fram och yttrar sig för oss om vi är uppmärksamma och tränar oss. I själva verket visar den senaste tidens forskning att det är just den senare metoden som spelar en betydande roll hos riktigt spännande ledare och entreprenörer. För att beskriva detta utvecklade Scharmer ordet ”Presencing” (se tidigare inlägg på blogsidan) som försöker beskriva förmågan att leva sig in i och känna av framtiden och de impulser som kommer emot en och som är ens framtida handlingspotential.